We made it all this way.

NU är jag i biblioteket, lilla duktiga jag. Det är så skönt med grupprum, och jag vaknar ju ändå när Emil går upp.  Zlatka och jag kör på med vårt examensarbete, som för övrigt handlar om läs- och skrivinlärning i de första åren i skolan, och det går bra. Ibland är det segt och ibland inte, men det är så det är. Vi börjar väl se ljuset i tunneln iallafall. Tänkte att vi skulle vara klara med de största bitarna innan jul så vi bara har diskussionsdelen kvar att ta tag i efter, och det lyckas vi nog med. Kanske är vi så duktiga att vi får ta "jullov" redan nu på fredag? Det är vårt mål iallafall.

För övrigt längtar jag bara mer och mer efter julen och allt som hör till. Snön kom och smälte bort igen, lite trist för det är ju så fruktansvärt fint och dessutom älskar mopsarna det. Men nackdelen är ju att det blir så förbannat halt. Och jag vill inteinteinte ramla, följden av detta blir att jag trippar fram på tå istället. Säkert en rolig syn för de stackare som ser mig.

Ikväll ska jag nog ge mig på att göra lite Rocky Roadgodis och så, vi har inte så mycket julkänsla hemma ännu, så det behövs. Det känns liksom så onödigt att hämta julsaker från förrådet och hänga upp stjärnor och grejer när vi ändå flyttar i mellandagarna. Så det fick räcka med någon adventsljusstake och lite sådant.

För övrigt sparkar bebis på bra inne i magen, vilket även nu känns på utsidan. Det blir mer och mer verkligt och det känns SÅ bra. Vilken lätt graviditet jag har haft HITTILLS iallafall! Inte ett spår av illamående eller några speciella cravings. Men man ska ju inte ropa hej ännu. Har ibland, eller ganska ofta, fruktansvärt ont i svanken främst på vänster sida. Kan det vara foglossning kanske? Är det då värt att investera i ett foglossningsbälte? Jag måste fråga min barnmorska om det nästa gång för det är lite småjobbigt. Ändå vill jag inte klaga, det är värt varenda sekund av smärtan oavsett hur illa det blir framöver, det är värt det många gånger om, om bara allting går bra.

Vecka 20

Halva graviditeten har gått. Man börjar få en mage som alla kan se och livmodern når ända upp till naveln. 

Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Ögonlocken är färdiga. Fingrarnas naglar växer, men de täcker inte hela fingertoppen än. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter sin födsel. 

Fostret har fått känsel, och kan reagera på smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta. (www.1177.se)

I just came to say hello.

Godmorgon, hoppas ni är uppe och på ett strålande humör!

Det är dock inte jag, kan jag säga... Har sovit som en pigg mört ungefär till följd av att någon ringde på dörren halv tolv inatt. Sen var min nattsömn körd. Jag förstår inte grejen med det för det har varit alldeles för många påringningar på vår dörr på sista tiden, dock aldrig såhär sent + att Emil ju var hemma den här gången. Han hann bara se ryggen på en kille ute i trapphuset. Och jag som är den nojjigaste människan som någonsin gått i ett par skor vänder ju in och ut på mig själv för att jag är så förbannad över att jag inte vet vem det var. Så, no sleep at all.

Det var menat att jag skulle gå upp för 20 minuter sedan och lite till, men icke. Istället ligger jag här och puttrar. Idag fortsätter vi nämligen med vårt eviga examensarbetsskrivande. Det går framåt, absolut. Men ibland är man inte så taggad och that´s it. Tur att vi alltid lyckas göra det bästa av det iallafall :)

Jajo, totalt onödigt inlägg. Kanske kommer ett nytt, något intressantare ikväll istället. Nu ska jag ta mig i kragen och hoppa upp och leka glad!

Här får ni något sååå fint att lyssna på sålänge. Läste någonstans att Bono själv tycker att han låter som en tjej. Aha, det kan ju han få tycka. Bullshit, you´re the man ;)!


<3

We found love.

Ligger i sängen med mina två fina småkillar som VÄLDIGT gärna vill gå ut och hoppa i snön nu. Vi ska, vi ska, vi ska! Emil är i skolan för ytterliggare en examination, stackarn. Så jag måste väl ta tag i dagen, göra kasslergratäng tills han kommer hem. 

Bebis fladdrar runt inne i magen som om h*n aldrig har gjort något annat och det är alldeles, alldeles underbart!

 Lillknodden 18/11 med tummen/handen i munnen, det var bland det häftigaste vi har varit med om!

Vecka 19

Nu kan man känna livmodern under naveln och den är ungefär lika stor som huvudet på ett nyfött barn. De flesta känner att fostret rör sig vilket brukar kännas extra bra om man tidigare har haft svårt att tro att det verkligen finns ett barn där inne. Man mår ofta bättre och känner sig piggare eftersom graviditeten går in i ett lugnare skede.

Fostret är nu ungefär 22 centimeter långt, väger runt 280 gram och kan knäppa sina händer. Fosterfettet är tjockt och täcker hela fostret. Huden över hela kroppen har även fått små tunna hårstrån, som kommer falla av innan fostret är fullgånget. De har också till uppgift att skydda den känsliga huden.

I magsäcken och tarmarna börjar den vätska bildas som kommer att behövas för matsmältningen. Bakom anlagen för mjölktänderna finns nu även anlagen för de permanenta tänderna som barnet ska få senare i barndomen. Flickfostrets äggstockar har redan fått anlag till hennes framtida äggceller. (www.1177.se)

När man väntar mirakel.

Nu har jag sagt så många gånger att jag ska ta tag i den här jäklans bloggen, gjort ett inlägg och sedan glömt bort hela grejen. Men nu ni, nu ska det bli ändring på grejerna, för jag har ju så mycket mer att skriva om nuförtiden :)!

I slutet av sommaren fick vi nämligen reda på att det finns ett litet troll i min mage. Så här är vi nu, månader senare och fortfarande lika glada, såklart! Imorgon går vi in i vecka 19 och tiden har aldrig gått snabbare! Man tycker att det är så mycket man borde hinna med, men vi får göra så gott vi kan :) Vi ska även flytta från vår mysiga 2:a här på campus, ingen ideal lägenhet om man har en liten. Så i mellandagarna (dålig tajmig, I know ;)) blir det flytt en liten bit härifrån till en 3:a vilket känns jätteskönt. JAG SKA FÅ EN LÄGENHET MED HISS, WIHU, HÖJDEN AV LYCKA! Iallafall när man har en stor mage och två hundar att bära runt på, och så småningom också bebis <3 Ja ojdå, vad mycket guld och gröna ängar det blev nu då.. Men så får det vara när livet leker..

                           Vårt hjärta är beräknad att se världen 1/5. Du är så efterlängtad <3!