You´re such a killer so shoot me down again, it won´t hurt when the killing´s done by a friend.

Ligger fortfarande kvar i sängen, inte för att jag är sådär jättetrött utan bara för att jag kan då jag ju faktiskt har påsklov från jobbet denna vecka :)! Stackars Emil åkte på jobb på IKEA i Älmhult, sex mil härifrån, både igår och idag. Jag som tycker att det är långt nog att köra mina tre mil till jobbet i vanliga fall. Inte kul att behöva gå upp klockan fem när man börjar jobba sju. Sex mil är liiiiiiiiiiiiite för långt att köra för att jobba, och så är han totalt genomförkyld uppe på det. Men han är en hjälte, så är det bara. Min hjälte.

Jag önskar verkligen att tiden kunde gå lite snabbare nu... Nätterna är värst då det är så svårt att sova mer än en timme eller en halvtimme åt gången. Det är toalettbesök, för varmt och alldeles för trångt för tjocka mig. Sen är det totalt omöjligt att sova länge på morgonen, fast jag kan göra det som nu på lovet. Idag ringde Emils klocka och visst fasen är det jag som blir klarvaken direkt, typiskt. Så här har jag legat i ett antal timmar nu (bortsett från toalettbesöken såklart ;).

Idag är det besök på MVC som väntar, prat om förlossningen osv. Det känns inte jätteskoj att gå dit själv just idag, men så är det. Tur att jag har en otroligt bra barnmorska, och det känns verkligen som att hon bryr sig om mig och oss. Hoppas allting är bra med skatten i magen, det känns som att den är otroligt pigg fortfarande iallafall då det är en massa slag och sparkar där inne nuförtiden. Det gör dock mer ont nu då det är trångt i magen och bebis lyckas ofta pricka in revbenen vilket inte är jätteskönt. På sista tiden har det som sagt tidigare blivit mycket tyngre och ofta får jag stanna upp och nästan sätta mig ner för det gör fruktansvärt ont långt ner i magen. Igår var en sådan dag, hoppas att denna dagen blir bättre. Förresten var vi och hämtade hem vår barnvagn i fredags som vi hade beställt så nu är allting på plats. Det är bara småsaker som fattas, så bebis... Du är välkommen hit, gärna nu!

På fredag åker vi iallafall ner till Skåne och Emils familj för att fira påsk, och det ska bli jättemysigt att träffa alla igen :). Sen är det sista veckan på jobbet, då jag känner att det får räcka. Det blir för tungt att gå längre. Enda gången jag kan sitta är när vi är i matsalen, och det räcker inte för mina höfter, därför får det bli såhär. Efter påskhelgen väntas även en hemtenta i historian, jihu!

EN sista sak bara. Jag berörs så otroligt mycket när jag läser denna blogg: hannasblandning.blogspot.com. Vad små mina, och många andras, problem är när vi jämför... Jag som har följt Hugos kamp på avstånd önskar inget hellre än att allting löser sig för familjen. Det är för jävligt att barn ska kunna drabbas av något sånthär. Jag ryser hela kroppen och tårarna bränner alltid bakom (eller utanför är mer vanligt) ögonlocken när jag läser om motgångar som drabbar denne lille kämpe.

För övrigt har jag en massa sms och mail från vänner som är så fina och undrar massa om mig, jag ska svara. Jag lovar!

Nehe, nu ska jag sluta vara egoistisk och istället resa mig och ta hand om mina småkillar som säkert är sugna på att gå ut. Deras önskan är min lag!